favoriterna
ibland är jag så kär att jag vaknar med träningsvärk i hjärtat.
lyckoveckan
aah så var man där igen. under en vecka varje månad, då vi tjejer blir översentimentala, går upp 5 kg i huvudet (kallade mig själv idag för en knubbis till mamma. hon svarar med ett nyp i kinden, ja fast du är en söt knubbis i alla fall.......kul), cravar för olika saker (oftast choklad) och kan ligga och lyssna på michel bublé bara för att han verkar vara den enda killen som verkligen står ut med de oväntade och plötsliga attackerna som kan uppstå från ingenstans.
det jag vill komma fram till är väl att ibland är det nog tur att min kille är lite på distans, jag menar så jag kan ha michel och min choklad för mig själv...
love
http://unicornhurricane.tumblr.com/
detta är min bästa sida när jag känner mig lite kärlekskrank och ensam. och coldplay förstås. dom liksom ställer alltid upp.
finns nog inget jag hellre gjort idag än att krypa in i en stor famn och bara va där. lukta och lyssna på andetagen och dunkande hjärtan. tänker låtsas att jag gör det en stund och sen drömma om romantiska små rosa moln, kyssar och slowmo-danser som stannar tiden. jag är en obotlig romantiker, kär i kärleken och helt översentemental nu. hörs när jag repat mig från min kärlekspsykos igen!
detta är min bästa sida när jag känner mig lite kärlekskrank och ensam. och coldplay förstås. dom liksom ställer alltid upp.
finns nog inget jag hellre gjort idag än att krypa in i en stor famn och bara va där. lukta och lyssna på andetagen och dunkande hjärtan. tänker låtsas att jag gör det en stund och sen drömma om romantiska små rosa moln, kyssar och slowmo-danser som stannar tiden. jag är en obotlig romantiker, kär i kärleken och helt översentemental nu. hörs när jag repat mig från min kärlekspsykos igen!
bubblare
man ska inte sticka under stolen med att sommaren är bra härlig ändå. västkusten är bästkusten and that's the way it is!
under ytan
ibland är det enda man vill göra att ta ett djupt andetag och simma med stora långa armtag under vattnet, där allt är tyst. man hör bara sina egna andetag. man simmar bort från allt, simmar så allt som tynger en försvinner. ju fler armtag man tar desto lättare blir man från ens bekymmer. sedan kan man komma upp till ytan igen när allt är borta. man kan andas igen och ingen tung ryggsäck sitter längre på ens rygg.
så nära, men så långt bort
ibland kan man sakna någon så mycket att det gör ont. då känns också 6 veckor som en evighet. en enda stor, varm och lång kram skulle räcka, i alla fall för 3 veckor till. sen är det ju bara 3 kvar. det är inte någon som sitter och trycker på en teleportör?
toksnurrigt
kan det bli överbelastat i huvudet? kan man liksom få kortslutning ifall man har för många saker att tänka på samtidigt? känner mig lika snurrig som jag gjorde på den här bilden. toksnurrig. det är jobb, det är platser, det är saker man ska göra. undrar när karusellen tar slut..
